onsdag 2 februari 2011

Bästaste matglade Kaizer

Jaadu, här sitter jag sömnig och slut på med hunden på veterinärstationen. Min matgalne vän har varit i farten igen, och denna gång kunde (kan fortfarande) gå väldigt illa.

Igår så hämtade jag hundarna i vanlig ordning efter jobbet hos mamma och pappa i Nyänget. Klockan va kanske 21 då jag kom hem och jag satte mig då vid datorn. Vid ca 22-tiden kom Kaizer och hoppade upp i mitt knä och jag såg då att han skakade jättemycket i kroppen. Han hade svårt att fästa blicken som hela tiden seglade upp mot taket.
Jag ringde direkt till veterinärstationen där en mindre glad person (som troligtvis hade somnat) svarade. Hon frågade om det verkligen var akut eftersom hon inte ville åka ut till stationen i onödan. Efter att ha talat om för henne att jag verkligen ville in med Kaizer så skulle vi mötas där på 20 minuter. Jag tog med mig hundarna och satte mig i bilen, ringde och bölade lite hos mamma och Susanne som fick vara mitt stöd för kvällen. Väl framme så hade Kaizer blivit värre. Han krampade ännu mer och hade tappat mycket av balansen. Bakbenen var stela och han stapplade bredbent för att ihuvudtaget kunna gå. Eftersom varken jag eller mina föräldrar sett honom äta något olämpligt så trodde vi att det inte var någon form av förgiftning. Han har ju prov-ätit det mesta redan under sina år och aldrig ens varit lös i magen. Sten-mage-Kaiz kan han även kallas. Men då till frågan, vad är det för fel. Veterinären Emma insåg snabbt att jag inte åkte hit för kul och var helt kanon under hela kvällen. Skönt eftersom hon inte gjorde ett så bra första intryck utan de va nära att jag åkt direkt till Vännäs istället.
Vi tog en massa blodprover och Emma ringde till Uppsala vet för att rådfråga om vad som kan vara fel. Kanske hade han fått hjärnblödning? Kanske epilepsi? Kanske hjärntumör? Ja det fanns många kanske men inget specifikt svar. Vi gav honom medicin mot epilepsi men det svarade han inte på. Helt plötsligt vid 24-tiden så kräks Kaizer. Och det var inte lite heller. Tillbaka till teorin förgiftning. Hittade en makaron som tyder på att han kan ha hittat en sopppåse någonstans.Vi funderade på om han kan ha fått i sig någon medicin. Vi hittade dock inga tabletter, men de har ju kanske löst upp sig redan. Kaizer blev bara sämre och sämre. Han krampade mer och kunde nu inte fästa blicken alls. Han förlorade bakdelen och kunde nu endast stå om han lutade sig mot en vägg. Han viftade på svansen då man pratade med honom men det gick inte att ropa honom till sig. Vi gav honom kol för att binda giftet i kroppen. Nu fanns det två alternativ: Åka till uppsala direkt eller avvakta till morgonen. Eftersom klockan nu va 01 så kändes det inte så trevligt att köra till Uppsala själv med tanke på att det regnat och var minusgrader, så jag valde att avvakta. Tog beslutet att ta med mig Kaizer hem där jag kunde vara med honom hela tiden samt att om han inte skulle orka så skulle han iallalfall få somna in på hemmaplan. Emma gav han en vattenknöl på ryggen så han inte skulle torka ut sedan så åkte vi hem. Svängde förbi Nyänget där jag lämnade av Lakki hos föräldrarna så att Kaizer skulle få lugn och ro.
Jag lyfte Kaizer upp för trappen och in i sovrummet. Medan jag va och borstade tänderna så kräktes Kaizer upp kolen han fick innan. Skit också!
Jag lyfte upp Kai9zer i sängen för att kunna ha nära koll på honom och vid 02 släckte vi lampan. Han låg ganska lugnt tycker jag och ryckte bara till emellanåt. Han var nog ganska slut på också.

Vaknade kl 06 imorse och konstaterade att Kaizer fortfarande är med. Vi låg och myste till 07 då vi klev upp. Han hade nu slutat krampa och va inte så stel i bakbenen. Han kunde nu fästa blicken och va lyhörd och gav den ögonkontakt som han alltid ger. Balansen hade han fortfarande tappat och han vinglade mycket när vi var ute. Åkte tillbaka till vet.stationen där vi skulle vara kl 08.15. Träffade Emma som hade jour i natt och hon tyckte han såg mycket bättre ut, nästan som vanligt bara han hittar tillbaka till bakdelen så han kan få kontroll på den igen. Nya blodprover togs samt att han fick dropp- Han ska nu vara där  fram till 15-tiden då jag ska hämta honom.

Håll tummarna att han har hittat bakdelen och att han nu är som vanligt.


Hjärte-barnet!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar