Baghera 11 år!!

Idag så vill jag gratulera bästaste Baghera som fyller 11 år. Helt otroligt! Han följer fortfarande med på långa promenader, skidturer, skoterturer samt att han ibland kan få ett ryck och busa med en annan hund. Han lever livet fullt ut. Vi firar med lite bilder från förr och nu.

Baghera 8 v, jag och Jonathan som i år blir 15 år!

Baghera på Järvön

Åker skotersläde

Finast

Gräsbetare?

Baghera på en agilitytävling.

2:a plac och en pinne fick vi detta lopp!!

...med cigarren...

På fjället

Hemma i nyänget

Redo för skotertur. :-P

Bästa vännerna

Jag hör, men jag bryr mej bara inte..

Puss-mun

Rullerirull

Som ett gosedjur

Bästa vännen bernersennen!!

Debut i vänstervarv

Idag så har jag och Lakki gjort debut i vänstervarv. Vi startade hemifrån vid 8-tiden för att åka söderut till Timrå ridstadion. Då vi stod i vaccinationskontrollen så råkade Lakkis halsband gå sönder så där hade jag en lös valp helt plötsligt. Som tur var så stod han kvar och jag kunde, utan dramatik, göra en tillfällig lösning på halsbandet så han var fast iallafall. Hmf, osis! Som tur var så såg jag nästan direkt vi kom in att de sålde diverse hundgrejer i ett stånd där så jag köpte ett nytt halsband. I färsta fall så har jag alltid retrieverkoppel i bilen så alldeles kris var det inte.

Väl inne så ville Lakki hälsa på allt och alla, gjorde lekinviter mot alla hundar och drog åt alla möjliga håll. Att det kan finnas så mycket energi i en sån liten varelse. Vi hade ringen längst ner i ridhuset så jag satte mig där med Sanna som har kelpien cukid´s Joplin och Maja som har Örnästets Nittra samt Lisa och Emelie som kom utan hundar. Lakki hade svårt att sitta still och flög mest runt i kopplet för att kika på allting. Jag hade fullt schå att få upp kaffemuggen samtidigt. :-P Men han blev iallafall lugnare och lugnare, men koll på allt skulle han minsann ha.

Då det var våran tur att gå in i ringen så bytte jag koppel till ett utställningskoppel, är som lättare att ställa med ett sånt tycker jag. Vi var två hanar i valpklassen, den andre hanen var 8 månader. Lakki skötte sig bra och var väldigt glad att träffa domaren (stackars han som blev överöst med pussar). Lakki hade lite svårt att fokusera under språnget då det luktade väldans gott på backen, men han hade dock inga problem att stå. I den individuella bedömningen fick han hp och gick vidare. I konkuransen så blev vi 1:a och vidare till den stora finalen. Vi lämnade WO för att inte behöva vänta flera timmar. Vi drog på Ikea istället för att möta upp Helena och hennes mamma för lite shopping istället.

Jag är riktigt nöjd med Lakki. Mera miljöträning med andra hundar behövs dock. :-P

----------------------------------------------------------------

Domare: Sonny Ström

Tilltalande valp, maskulint huvud, välburna öron, vackra ögon, bra hals och rygg, välvinklad, välkroppad, bra ben och tassar, rör sig ngt trångt bak, lösa armbågar från sidan, tillräcklig balans och kraft.

---------------------------------------------------------------

Nedan kommer först lite bilder från ridningen igår, sedan några med Lakki och rosetterna. Fler bilder lägger jag in på galleriet på www.lenashundliv.se.

Lakki väntar medan vi hämtar hästarna

Komma ni snart dååå.....

Jossa med hästarna

Jossa med Madicken

Czamita och Lakki

Czamita och Madicken väntar snällt på lite uppmärksamhet

Lakki med två stora huvuden som stirrar på han

Madicken

Czamita

Jag, Czamita och Kaizer på väg ut.

Jag skulle kunna tävla lydnad på hästryggen. :-P

Lakki med sina resetter från dagen

Söta Lakritstrollet med sitt nya halsband också.

Miljöträning med häst

Kallt kallt kallt.

Idag så åkte jag och hundarna ut till Nordanås, jag kom lite tidigare dit än Jossa så jag tog med mig Lakki till hagen för att hämta första hästen. Jag sa åt Lakki att stanna utanför stängslet, och det gjorde han!... hmf.. ren tur bara. :-P Sedan så hämtade jag först Czamita. Nyfikten med en viss rädsla stod Lakki och väntade på oss. Han backade något då vi kom riktigt nära, precis som jag vill att han ska göra sedan följde han efter oss in i ladugården men stannade utanför ingången till själva stallet. Han gick bakom på ett, för honom, skert avstånd. Då jag hade bundit upp Czamita så gick jag ut och hämtade Madicken. Även denna gång gick det väldigt bra han stannade på rätt sida stängslet samt backade duktigt då vi gick emot honom. Då vi gick in i stallet så hade Jossa precis kommit också. Det krävdes en viss övertalning för Lakki att följa med in i det lilla stallet som inte har mer än 4 boxar och en uppbindningsgång som passar precis för en häst. Han kände sig nog ganska liten där med 2 stora huvuden som stod nästan över honom. Men tillslut gick det att övertala honom och efter bara en liten stund så gick han runt lite och snusade på alla lukter, men hade ändå stenkoll vars hästarna stod och var noga att inte gå för nära de. Han var så behändig och det var så skönt att kunna borsta och sadla hästen utan att ens behöva tänka på var man hade hunden någonstans. Han betedde sig precis som jag ville att han skulle göra. Jag vill att han ska ha respekt för hästarna samt uppträda lugn och sansad. Detta bådar gott inför framtiden. :-) Jag trodde faktiskt att han skulle vara ett yrväder å springa runt och skälla.. o.O  Tur jag hade fel. :-P Då det blivit varmare ute kan han få börja följa med då vi skrittar en kort bit.

Då hästarna var sadlade och klara så blev det skiftbyte, Lakki fick hoppa in i den varma bilen och Kaizer fick följa med ut på ridturen. Det märks att han älskar följa med på ridturerna och han älskar verkligen Czamita och hon han. <3

Jag som tänkte fota lite idag då vi var ute hos hästarna men jag glömde ta med mig kameran, så det får blil nästa gång.

Bilder

Här komma ett litet smakprov på bilderna som vi tog hos Susanne som har kullbrorsan Kenzo i söndags. Resterande 129 bilder läggs ut i galleriet på http://www.lenashundliv.se/

Kaizer

Kaizer och Kenzo

Lakki

Lakki och Kenzo

Kaizer, Lakki och Kenzo

Kaizer och Lakki

Lakki

Lakki och jag tror det är Kenzo

Känns ljust...

Det har varit en jobbig vecka som varit. Speciellt jobbigt att inte veta. Inte veta om Kaizer skulle klara detta, inte veta exakt vad han fått i sig osv.. Men nu börjar det se lite ljusare ut. Kaizer har piggnat på sig riktigt bra och busar nu till och med me Lakki igen. SKönt skönt. Så nu är det bara att försöka få ner levervärderna som blivit lite för höga.

Exakt vad Kaizer fått i sig vet jag inte, men jag kan tänka mig att det låg någon medicin i soppåsarna som var slängd i skogen i Nyänget. Folk är ju inte kloka de inte!! *suck*

För att tänka på något annat så har jag gjort lite kampleksaker till hundarna. Det blev 13 stycken så några har jag gett bort. Hundarna älskar att kampa med dessa.

Fleece-flätorna.

Helgen har dock gett mig ett roligt slut på veckan. Träffade en kompis som jag inte träffat sedan högstadiet och vi tillbringade en hel dag tillsammans med skoter och fika. Vi har mycket att ta igen på de här åren som gått. :-P

Sedan idag så har jag gått promenad med Sandra som va i övik på snabbvisit, idag åker hon tillbaka till stockholm så det va skoj att hinna träffa henne. Sedan bar de iväg till Susanne där vi tränade lite, fikade, prata strunt samt fotograferade hundarna i det fina vädret. Blev ca 170 bilder och många av de riktigt bra faktiskt. Bilderna lägger jag ut senare i veckan. :-)

Näpp, nu ska jag ta ut taco-pajen ur ugnen och äta lite. Tjing!

Lakki med sin snuttefilt från RC´s valppaket.

Bästaste matglade Kaizer

Jaadu, här sitter jag sömnig och slut på med hunden på veterinärstationen. Min matgalne vän har varit i farten igen, och denna gång kunde (kan fortfarande) gå väldigt illa.

Igår så hämtade jag hundarna i vanlig ordning efter jobbet hos mamma och pappa i Nyänget. Klockan va kanske 21 då jag kom hem och jag satte mig då vid datorn. Vid ca 22-tiden kom Kaizer och hoppade upp i mitt knä och jag såg då att han skakade jättemycket i kroppen. Han hade svårt att fästa blicken som hela tiden seglade upp mot taket.
Jag ringde direkt till veterinärstationen där en mindre glad person (som troligtvis hade somnat) svarade. Hon frågade om det verkligen var akut eftersom hon inte ville åka ut till stationen i onödan. Efter att ha talat om för henne att jag verkligen ville in med Kaizer så skulle vi mötas där på 20 minuter. Jag tog med mig hundarna och satte mig i bilen, ringde och bölade lite hos mamma och Susanne som fick vara mitt stöd för kvällen. Väl framme så hade Kaizer blivit värre. Han krampade ännu mer och hade tappat mycket av balansen. Bakbenen var stela och han stapplade bredbent för att ihuvudtaget kunna gå. Eftersom varken jag eller mina föräldrar sett honom äta något olämpligt så trodde vi att det inte var någon form av förgiftning. Han har ju prov-ätit det mesta redan under sina år och aldrig ens varit lös i magen. Sten-mage-Kaiz kan han även kallas. Men då till frågan, vad är det för fel. Veterinären Emma insåg snabbt att jag inte åkte hit för kul och var helt kanon under hela kvällen. Skönt eftersom hon inte gjorde ett så bra första intryck utan de va nära att jag åkt direkt till Vännäs istället.
Vi tog en massa blodprover och Emma ringde till Uppsala vet för att rådfråga om vad som kan vara fel. Kanske hade han fått hjärnblödning? Kanske epilepsi? Kanske hjärntumör? Ja det fanns många kanske men inget specifikt svar. Vi gav honom medicin mot epilepsi men det svarade han inte på. Helt plötsligt vid 24-tiden så kräks Kaizer. Och det var inte lite heller. Tillbaka till teorin förgiftning. Hittade en makaron som tyder på att han kan ha hittat en sopppåse någonstans.Vi funderade på om han kan ha fått i sig någon medicin. Vi hittade dock inga tabletter, men de har ju kanske löst upp sig redan. Kaizer blev bara sämre och sämre. Han krampade mer och kunde nu inte fästa blicken alls. Han förlorade bakdelen och kunde nu endast stå om han lutade sig mot en vägg. Han viftade på svansen då man pratade med honom men det gick inte att ropa honom till sig. Vi gav honom kol för att binda giftet i kroppen. Nu fanns det två alternativ: Åka till uppsala direkt eller avvakta till morgonen. Eftersom klockan nu va 01 så kändes det inte så trevligt att köra till Uppsala själv med tanke på att det regnat och var minusgrader, så jag valde att avvakta. Tog beslutet att ta med mig Kaizer hem där jag kunde vara med honom hela tiden samt att om han inte skulle orka så skulle han iallalfall få somna in på hemmaplan. Emma gav han en vattenknöl på ryggen så han inte skulle torka ut sedan så åkte vi hem. Svängde förbi Nyänget där jag lämnade av Lakki hos föräldrarna så att Kaizer skulle få lugn och ro.
Jag lyfte Kaizer upp för trappen och in i sovrummet. Medan jag va och borstade tänderna så kräktes Kaizer upp kolen han fick innan. Skit också!
Jag lyfte upp Kai9zer i sängen för att kunna ha nära koll på honom och vid 02 släckte vi lampan. Han låg ganska lugnt tycker jag och ryckte bara till emellanåt. Han var nog ganska slut på också.

Vaknade kl 06 imorse och konstaterade att Kaizer fortfarande är med. Vi låg och myste till 07 då vi klev upp. Han hade nu slutat krampa och va inte så stel i bakbenen. Han kunde nu fästa blicken och va lyhörd och gav den ögonkontakt som han alltid ger. Balansen hade han fortfarande tappat och han vinglade mycket när vi var ute. Åkte tillbaka till vet.stationen där vi skulle vara kl 08.15. Träffade Emma som hade jour i natt och hon tyckte han såg mycket bättre ut, nästan som vanligt bara han hittar tillbaka till bakdelen så han kan få kontroll på den igen. Nya blodprover togs samt att han fick dropp- Han ska nu vara där  fram till 15-tiden då jag ska hämta honom.

Håll tummarna att han har hittat bakdelen och att han nu är som vanligt.

Hjärte-barnet!!